Life is just this, it's living.

Ikväll ska jag hem till en kompis på middag. Det ska bli trevligt. Maja ska med också och hon älskar ju att gå bort. Men egentligen har jag jättemycket att fixa så det är stressande. Måste planera och fixa inför ett visst event och sedan måste ju vår lägenhet fixas till för mäklaren måste snart komma och ta bilder så att vi kan lägga upp den på nätet. Det är den del av flytten jag ser minst fram emot. Att få vår nuvarande lägenhet att se så lockande ut som möjligt. jag har inga problem med sortering och nedpackning och sånt där. Det ska bli både skönt och roligt (även om det roligaste ju blir att möblera den nya lägenheten, och att sedan bo där förstås...) men detta känns stressigt och jobbigt. Speciellt mitt upp i planeringen av andra äventyr.

Åh vad jag kommer få abstinens när In Treatment är slut, alltså när jag har sett slut allting. Jag såg avsnitt 26 igår så jag har många kvar, men de är ju inte ens en halvtimme långa så man slukar dem fort. Och det är ju helt fantastiskt bra. Även om jag inte tycker att Paul och Kates dotter spelade något vidare i det senaste avsnittet jag såg. Och In treatment får mig att sakna Tell me you love me väldigt mycket.

Rubriken är den UP låt jag lyssnar på just nu. Inte mer spännande än så.