dagen efter
så sitter man här då, fortfarande lite förkyld, men en världs skillnad ifrån tidigare i veckan, dagen efter den planerade födelsedagsfesten och världens sämsta eurovision song contest. Varför envisas vi för att kalla det schlagerfestival, hur många schlagers är det med nu för tiden? Nåja för att börja med det så var det verkligen hysteriskt dåligt. The Ark var ju bäst, men inte alls så bra som de kan vara. Pga tekniska problem läste jag i tidningen idag. Iallafall vi som sett The Ark och Ola Salo live vet hur jävla bra de är, och de står ju inte och faller med det här. Det är bara att konstatera att euroviosion inte är vad det har varit. Ukrainas låt var ju världens största skämt. Låten var dålig och plåtniklas stapplande över scenen likaså. Nä huameja. Vinnarlåten, jovisst, lite fin och tjejen hade ju en otrolig röst. Men ingen vidare utstrålning och scenshowen... 5 "snygga" tjejer bakom den "fula" som sträcker händerna efter henne... eh... va?? Däremot tycker jag årets svenska melodifestival, och då menar jag den sista, inte de tråkiga kvalen, var riktigt riktigt bra. Bättre än på många år. The ark var grymma, men min favoritlåt var Andreas Johnsons, A little bit o love. Så skön! Sarah dawn finer var underbar, marie lindberg likaså (jo jag är nog lite partisk, men låten är riktigt riktigt bra.... ), måns charmig som få med en låt som man får energi av, sebastians låt var riktigt grym. Det är ju liksom musik som man gärna lyssnar på nu även efteråt. Hur ofta är det så??
Oj vad jag lyckades komma in på ett spår som jag inte alls tänkte när jag satte mig för att skriva. Tänkte skriva om tidernas mest sorgliga födelsedag (och då menar jag helt egoistiskt i mitt liv, ett i-landsproblem utan dess like då miljarders av människor knappt firar födelsedag... ). Låg sjuk hemma, A glömde först säga grattis och när han kom hem igen och sa det och gav mig min present, var det ett kvitto.... ! (visserligen på den enda sak jag önskat mig, ett nintendo WII :D :D :D) men det ökade liksom på sorgligheten att inte ens få ett paket att öppna. Sen låg jag hemma hela dagen. Visserlige ringde och pep telefonerna hela tiden så bortglömd var jag verkligen inte. Kvällen kom och vi åt mysig middag hela familjen. Så det var ju okej. Men den här festen som var tänkt till gårdagskvällen... Jag visste sedan tidigare att min bästa vän M inte kunde eftersom det sammanföll med hennes mammas 50års fest. Jobbigt, men okej jag har ju många andra vänner. Sen började avhoppen. A mår dåligt (och det vet jag och förstår helt och fullt att hon inte orkar *puss på dig gumman tänker på dig*), E jobbar, J kan inte komma, T's son är sjuk... Så var det då bara J med pojkvän och M kvar. Ringer J för att säga att vi kanske ska ställa in, hon har precis spytt... Ja då är det ´bara jag och min käre make och vännen M som kom ner ändå (tack sötnosen!) och kollade på festivalen och åt lite middag. Hur trevligt som helst som tur var, bara inte riktigt som det var tänkt. Efter att vi lidit igenom alla låtarna så ska M åka hem och jag åker med ner till Kliv in där killarna i Date ska spela. Kommer in helt själv vid halv 12, och ser ingen av killarna någonstans. Köper en cider och står ytterligare 40 min helt själv på ett uteställe fyllt av fulla ungdomar. Kändes något patetiskt. Som tur var hade de omröstningen på storbild så jag hade något att göra iallafall. Strax efter midnatt kommer killarna upp på scen iallafall och de är underbart bra som alltid. Lite annorlunda repertoar, inga egna låtar där inte, men de fick ju stämningen på topp. Jag måste säga att även om jag saknar Anders och Johan så är jag urnöjd med Date i dagens läge. Tänk vad bra det blev när Patrik försvann. Helt plötsligt var de ett riktigt band igen och inte bara kompband. Iallafall så hade jag jättekul, trots att jag var själv. När de spelade var det ju inga problem att ha roligt och i paus och efteråt fick jag ju umgås med trötte Jan och febriga Henrik. Stackarn var riktigt dålig igår. Och jag själv som precis legat sjuk kunde riktigt känna febern... usch för att vara tvungen att stå på scen i det läget. Men han var lika trevlig och kramig som alltid. Den killen kommer nog alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Det blev 2 trevliga dagar ändå... men bara helt annorlunda än vad jag hade tänkt... Nog mest därför det känns sorligt, för nu när jag har skrivit om det inser jag hur trevligt jag faktiskt har haft det. :)
