Life is just this, it's living.

Hittade det här på min gamla hemsida. Rolig läsning. :)

På min fritid försöker jag umgås med min familj och mina vänner så mycket som möjligt. Jag har haft turen att få två av mina bästa vänner i mina äldre systrar Michaéla och Maria, men annars så är Marie, Melissa, Kerstin, Jessica, och Karin mina stjärnor i universum. *ler*

Jag och Marie har känt varandra sedan vi föddes. Jag var dagbarn hos hennes mamma Laila, som är som en mamma för mig med, och vi blev som systrar. När vi började skolan fick vi andra vänner på var sitt håll, och när jag dessutom fann Arvingarna så gled vi ifrån varandra. Men på gymnasiet började vi umgås mer, och nu, efter gymnasiet, är vi bättre vänner än någonsin. Marie är absolut en av de personer som står mig allra närmast, och som jag vet alltid kommer göra det.



Melissa började i min klass i tvåan på lågstadiet, men det var inte förrän i åttan som vi verkligen insåg hur lika vi var. Melissa är den tvillingsjäl jag inte trodde existerade. Det var väl i nian och ettan på gymnasiet som vi var som närmast varann, och nästan läskigt lika. Utan att vi påverkade det själva. Nu är det inte så längre, och tyvärr träffas eller hörs vi av alldeles för sällan. Men Melissa känner mig fortfarande på ett sätt som ingen annan gör. Och hon är nog den person som vet mest om mig.



Kerstin träffade jag första gången på högstadiet när vi bägge två gick i Mölndals ungdomskör. Då lärde vi aldrig känna varandra, men något år senare började Kerstin i min klass på gymnasiet. Det var väl egentligen i tvåan som vi började umgås mer och mer och snart satt vi alltid och skrev till varandra på lektionerna. Sommaren efter studenten umgick vi väldigt flitigt och har fortsatt att hålla kontakten även efter det, även om vi inte ses så ofta. Speciellt inte nu när hon har flyttat upp till Karlstad för att plugga. Kerstin är på många sätt sådan som jag skulle vilja våga vara, och jag tror att det är en av anledningarna till att jag tycker så otroligt mycket om henne.


När vi skulle börja högstadiet började Jessica i vår klass. Hon gillade Arvingarna, liksom jag, och snart var vi duon alla i skolan kände till. Där den ene var, var den andra, och vi pratade nästan alltid om våra Arvingar. Trots att den där stora kärleken till Arvingarna, som var det som höll oss samman, försvann så har Jessica fortsatt att vara en av mina närmsta vänner. Trots att vi är så olika varann två människor kan vara, har vi fortfarande jättekul ibland. Och vi har ju fortfarande ett stort gemensamt intresse i dansmusiken och date.



Karin och jag är från början brevkompisar. Men eftersom jag är så dålig på att skriva brev har vi fått gå över till mail och sms och att försöka ses då och då. I slutet av sommaren åkte jag upp till henne (eftersom hon tagit sig ner till Göteborg innan) i Söderala. Karin är en helt otrolig tjej och väldigt lätt att berätta saker för. Jag har väldigt stort förtroende för henne, och hon är fantastisk på att lyssna. Dessutom är hon rolig, intresserad av date och dansmusik, och en utomordentligt bra fotograf (se kortet på mig och Anders i foton på date. ; )

Detta skrevs då alltså för massa år sedan, typ... 00-01 någongång. Men det mesta stämmer ju fortfarande. :D Där ser ni även lite kort på korthåriga mig, men det är inte så jag ska klippa mig nu. Inte riktigt så kort. Tror jag. ;)